missmariiah

1 april och tiden fullständigt bara rusar iväg. Snön vräker ner och inne ångar kaffekoppen, valparna leker ovanligt lugnt och de stora hundarna vilar i varsitt hörn. Tänker tillbaka på de senaste månaderna och ler nöjt för mig själv. Allt jag hunnit vara med om, resan började 15 november med att skicka ner Patrik och Ninja till Mikaela och Jake. Efter de har de rullat på och tiden bara sprang iväg. Plötsligt var de julafton och Ninja var riktigt tjock, förberedelserna började och 16 Januari kom 7 små gryn till världen.


Jack var först ut och bråttom hade han sen var Tayson, Jay och lille Nick på tur efter dem kom min lille Star och ett lite längre tag efter kom lilla Nikita smygande, sist men absolut inte minst kom då Jess med en viss starthjälp. Kommer ihåg de precis som om de var igår. Då kändes de som att 2 månader skulle vara en låång tid, jag kommer ha så mkt tid me de små att lära känna, socialisera och så vidare. Tvärt hade 7 veckor gått och de var snart dax för att skicka iväg dem. Först ut var Jay som Nina kom och hämta för alla andra, de fick bli min första prövning och mjukstart. Sen var de lille Jess tur och de kan jag säga var lättare sagt än gjort, hade aldrig träffat Olivia. En toppen tjej visade de sig att hon var och så hade hon ju faktiskt en kusin till Ninja. Jess tyckte inte om ideén om att följa med så han vände och sprang allt han kunde tillbaka. Kan utan tvekan säga att de skar i mitt hjärta och bara av att sitta och skriva dessa rader ger mig tårar i ögonen och en klump i halsen. Nu har han de jättebra och så även jag. Tayson var oxå riktigt svår att bli av med och trots att han hade fått lära känna sin familj riktigt bra före så rann tårarna och oron infann sig. Åkte och hälsade på honom kvällen efter han flyttat och hann skulle inte ens så mkt som kollat åt mitt håll. Både tråkigt och skönt på ett sätt.


Jack flyttade igår och de var ett av de jobbigaste avskeden jag vart med om. Trots jag vet att han kommer få de så bra och jag är välkommen dit när jag än vill för att hälsa på. Men han var speciell och jag ångrar mig i de tysta att jag inte valde att behålla honom. Egentligen hade jag nog viljat ha både Jack och Star men vet innerst inne att jag aldrig kunnat ge bägge bra liv då träningen tar så mkt tid. Hur som helst så kommer Dan och Ingegerd få världens finaste valp/hund och han ett kärleksfullt hem. Dock är Jack den valpen som jag aldrig vill tappa bandet till då han är den han är. Får hoppas på att han är lika fäst vid mig som Ninja är vid sin uppfödrae Dalle.


Jag är oerhört tacksam för alla som hjälpt mig så jag fått denna möjlighet att förverkliga en dröm, nu är de upp till var och en att göra de bästa av denna chans. För jag vet att detta kommer bli riktigt spännande hundar att träna med mkt kapacitet.


Började träna Star idag, sitt fick bli de första och hade totalt glömt hur lättlärda de är vid 10 veckors ålder. Efter bara några försök så sitter de i huvet. Mormor kom upp ett tag efteråt och utan att tänka sig för när de hoppar säger hon sitt och naturligtvis sitter Star. Mäkta stolt jag är över min underbara valp!!!

Helgen ska spenderas med Patrik och alla hundarna, blir grillning och div annan aktivitet, men ganska lugnt då min rygg inte klarar för mkt påfrestning.



 Kvinnor gör inte narr av män - de flesta män är gör-de-självare.''