Livslusten vart tar du vägen med bara 25 dagar kvar?..
Ja dagarna rullar på och jag får fortfarande inte det jag egentligen skulle behöva få gjort för mig och bebben. Känns som att efter alla sömnlösa nätter pga foglossning och all annan smärta så tappar man motivationen och lite utav livsgnistan. Tror säkert att många tycker det är konstigt att man tappar livsgnistan när man är höggravid och har allt fantastiskt att se fram emot, men dessvärre så är inte en graviditet lika fantastiskt som alla försöker få en att tro. För vem berättar om all smärta, yrsel, huvudvärk, trötthet, sömnlösa nätter (i månader), magproblem tack vare järnbrist, ja listan kan göras lång. Och när allt är nog tungt så ska man mer eller mindre måsta hävda sig och kriga mot försäkringskassan. Det är mer än en gång som jag sitter och funderar över hur kroppen ska orka sig igenom en förlossning när det varken finns tid att vila och sömnen lyser med sin frånvaro. Dom runt omkring förösker ju naturligtvis vara stöttande och så vidare men ingen kan göra nått. Ända som funkar är sömntabletter och starka smärtstillande och sånt kan man ju räkna bort ganska snabbt.
Så en sammanfattning av allt är kan jag tycka att många ger blivande mammor väldigt mycket falska förhoppningar, för när man vaknar upp i månad 4 och inser att man spytt konstant sen början och när illamåendet går över ja då kommer ist foglossningar som ett brev på posten. Och man har ett jobb lämpligt för en karl ja då kan man bli mer eller mindre ganska trött och uppgiven.
Hojja vad jag känner mig negativ när jag tänker efter men skulle nog behöva en rejäl spahelg men det är nog vädigt långt borta om inte ett mirakel skulle inträffa :)
En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket.
~Nalle Puh~
Kommentarer
Trackback
